Plötslig spädbarnsdöd (PSD eller SIDS, Sudden Infant Death Syndrome) oroar många föräldrar. Runt om i världen rekommenderas olika åtgärder för att förebygga PSD. Vikten av att amma förklaras av professor Karl Zwiauer, chef för universitetskliniken för pediatrik St. Pölten (AT) och medlem i kostkommissionen hos Österrikes sällskap för pediatrik (Österreichische Gesellschaft für Kinder- und Jugendheilkunde).
Varför hjälper amning mot PSD?
”Barn som ammas har lättare för att vakna, eftersom uppvakningströskeln är lägre – det kan kanske vara en nackdel för föräldrarna, eftersom bebisarna då tenderar att vakna oftare, men för barnen är det något väldigt positivt”, förklarar professor Karl Zwiauer i ett försök att göra sömnlösa nätter något mer positiva. Faran med det farliga andningsuppehåll som förekommer vid plötslig spädbarnsdöd blir därmed lägre. Dessutom sover barn som ammas oftare i föräldrarnas rum. Allra säkrast är i en egen säng eller en sidosäng, men i närheten av föräldrarna.
Hur hjälper amning mot PSD?
Att amning minskar risken för PSD, dvs. risken för att barnet dör i plötslig spädbarnsdöd, är känt sedan länge. Det bekräftas också av följande forskningsdata:
Efter ca 2 månader träder amningens skyddande effekt in och sänker PSD-risken med 50 %! En amningstid på över 4 månader förstärker effekten. De goda nyheterna är att även om man växlar mellan att amma och att mata med nappflaska minskar risken lika mycket
Även följande ytterligare åtgärder hjälper mot PSD:
- Sova på rygg
- En trygg sovmiljö (fast madrass, inga dynor och gosedjur i sängen, 18–20 ° rumstemperatur, babysovpåse istället för täcke, egen säng eller sidosäng)
- Föräldrarna dricker ingen alkohol
- Föräldrarna använder inga droger eller sömnmedel
- Föräldrarna röker inte
- Somna med napp
Grundläggande om amning
”Bebisar ska om möjligt enbart ammas under de första fyra till sex månaderna”, rekommenderar professor Zwiauer. Bröstmjölk under de första månaderna är den bästa näringen för bebisen. Amning förebygger inte bara PSD utan ser också till att bebisen får mycket kroppskontakt.
Men ofta behöver man lära sig att amma på rätt sätt, eftersom en felaktig position ofta leder till såriga bröstvårtor. Gravida bör redan före förlossningen förbereda sig på amningen. Därför rekommenderas en profylaxkurs eller amningsrådgivning.
Ett tips från MAM-experten professor Karl Zwiauer: ”Efter förlossningen kan det vara bra att söka upp ett ambulerande amningsteam om man har amningsproblem eller gå med i en amningsgrupp. Där får man hjälp om man har amningsproblem, bra tips från erfarna amningsrådgivare och kan utbyta erfarenheter med andra mammor i samma situation."
Under bebisens första dagar är det viktigt att lägga bebisen till bröstet så ofta som möjligt för att vänja bröstet vid amningen och stimulera mjölkproduktionen. Under hela amningsperioden är det bebisen som ska bestämma när den vill äta.
Mammor har ofta en känsla av att ha för lite mjölk eftersom bebisen vill äta väldigt ofta. Så är det oftast inte: många nyfödda har helt enkelt ett utpräglat sugbehov som inte enbart kan tillgodoses av näringsintag. Så fort amningen har etablerats kan en napp därför vara ett lämpligt komplement. Bebisar har inga problem med att skilja mellan bröstet och nappen och accepterar båda.
"Amning minskar risken för plötslig spädbarnsdöd och gynnar kroppskontakten. Amning och napp är ingen motsägelse, utan ett meningsfullt komplement för att förebygga PSD."
(Professor Karl Zwiauer)
Nappen ska däremot aldrig användas för att dra ut på en amningsmåltid eller att förskjuta den. Det kan nämligen leda till att för lite mjölk produceras. Ammar man inte är det extra viktigt att ge mat för rätt ålder och tillräckligt med kroppskontakt. ”Även när man matar med flaska bör bebisen ligga så nära kroppen som möjligt så att den kan känna värme och hjärtslag”, säger experten som råd till alla som inte ammar och kompletterar med flaska.
Photos: Shutterstock
Källor:
Thompson JMD, Tanabe K, Moon RY, Mitchell EA, McGarvey C, Tappin D et al. Duration of breastfeeding and risk of SIDS: an individual participant data meta- analysis. Pediatrics 2017; 140: e20171324.
